S
Imorn ska jag, jennie & elma till en minnesstund på norrmalmstorg.
Tänkte förklara vad det handlar om.
Som dom flesta utav er vet (borde veta?) så har det ju varit krig i bosnien.
Då serberna dödade flera tusen muslimska bosnier för att dom ville ha bosnien.
Nu låter det konstigt men dom ville ta över bosnien och göra det kristet och utrota bosniska muslimerna.
Dom tog alla barn och kvinnor och gud vet vad dom gjorde med dom.
Våldtog barnen och kvinnorna, torterade dom och dödade dom som om dom vore inget.
Och folk vet inte det här.
Dom vet inte allt som har hänt.
Ingen vågade hjälpa till då, Fn fegade ur och gjorde ingenting för att hjälpa bosnien och alla oskyldiga människor som dog! Gjordes det någon demonstration i sverige för att försöka hjälpa bosnien? nej.
t.e.x nu när iranierna vill ha hjälp från sverige känner jag bara att det är orättvist.. varför hjälpte ingen bosnien?
Jag säger inte att vi inte ska hjälpa iran nu men känner bara att man kunde göra något för att hjälpa bosnien också.
Om Fn skulle ha vågat försöka kämpa emot serbien, skulle kanske mina morföräldrar fortfarande leva.
Jag fick aldrig träffa dom, Jag fick träffa mina morföräldrar första gången - när dom låg i gravar.
Förra året i Bosnien så åkte jag med mamma + några från våran släkt på minnesstund i bosnien.
Vi åkte upp i bergen där dom hade slängt ner kropparna i ett hål..
Nu låg ju inte kropparna kvar men dom hade byggt runt hålet så man kunde se hur djupt det va.
När jag kom upp dit så fick jag så ont i mitt hjärta, av att se alla gamla kvinnor som grät efter saknaden av deras andra hälft. Kvinnor som sörjde efter deras Pappor, söner, döttrar och mammor eller syskon.
Det värsta av allt, var att se min mamma gråta för att någon hade tagit hennes mamma och pappa ifrån henne. Jag kunde inte heller hålla mig och började gråta, har aldrig haft så ont i min själ och mitt hjärta.
Om någon skulle ta ifrån mig mamma och pappa utan att jag ens skulle få ta farväl, skulle jag inte orkar leva. Men min mamma, hon kämpa vidare och tog hand om min storebror som va ca ett år när han var i bosnien under kriget.
Hon tog hand om familjen och kämpade sig igenom sorgen. Hon är så stark för det, och alla andra som klarade sig igenom sorgen.
Den 11 juli är en officiell minnesdag för att folk inte ska glömma allt som hände då.
Den tionde juli hittade dom kropparna i srebrenica, det va flera tusen kroppar.. både män och kvinnor.
Det är hemskt.. och folk tycker säkert jag är helt pantad i huvudet om jag säger att jag inte vill umgås med serber.
Men vafan jag skulle skämmas ihjäl..
Skulle konstant tänka på att hans farfar kanske dödade min.
Sen förstår jag inte vad dom har att vara stolta över, helt enkelt.
nu blev det ett långt inlägg men det är värt att läsa
Tänkte förklara vad det handlar om.
Som dom flesta utav er vet (borde veta?) så har det ju varit krig i bosnien.
Då serberna dödade flera tusen muslimska bosnier för att dom ville ha bosnien.
Nu låter det konstigt men dom ville ta över bosnien och göra det kristet och utrota bosniska muslimerna.
Dom tog alla barn och kvinnor och gud vet vad dom gjorde med dom.
Våldtog barnen och kvinnorna, torterade dom och dödade dom som om dom vore inget.
Och folk vet inte det här.
Dom vet inte allt som har hänt.
Ingen vågade hjälpa till då, Fn fegade ur och gjorde ingenting för att hjälpa bosnien och alla oskyldiga människor som dog! Gjordes det någon demonstration i sverige för att försöka hjälpa bosnien? nej.
t.e.x nu när iranierna vill ha hjälp från sverige känner jag bara att det är orättvist.. varför hjälpte ingen bosnien?
Jag säger inte att vi inte ska hjälpa iran nu men känner bara att man kunde göra något för att hjälpa bosnien också.
Om Fn skulle ha vågat försöka kämpa emot serbien, skulle kanske mina morföräldrar fortfarande leva.
Jag fick aldrig träffa dom, Jag fick träffa mina morföräldrar första gången - när dom låg i gravar.
Förra året i Bosnien så åkte jag med mamma + några från våran släkt på minnesstund i bosnien.
Vi åkte upp i bergen där dom hade slängt ner kropparna i ett hål..
Nu låg ju inte kropparna kvar men dom hade byggt runt hålet så man kunde se hur djupt det va.
När jag kom upp dit så fick jag så ont i mitt hjärta, av att se alla gamla kvinnor som grät efter saknaden av deras andra hälft. Kvinnor som sörjde efter deras Pappor, söner, döttrar och mammor eller syskon.
Det värsta av allt, var att se min mamma gråta för att någon hade tagit hennes mamma och pappa ifrån henne. Jag kunde inte heller hålla mig och började gråta, har aldrig haft så ont i min själ och mitt hjärta.
Om någon skulle ta ifrån mig mamma och pappa utan att jag ens skulle få ta farväl, skulle jag inte orkar leva. Men min mamma, hon kämpa vidare och tog hand om min storebror som va ca ett år när han var i bosnien under kriget.
Hon tog hand om familjen och kämpade sig igenom sorgen. Hon är så stark för det, och alla andra som klarade sig igenom sorgen.
Den 11 juli är en officiell minnesdag för att folk inte ska glömma allt som hände då.
Den tionde juli hittade dom kropparna i srebrenica, det va flera tusen kroppar.. både män och kvinnor.
Det är hemskt.. och folk tycker säkert jag är helt pantad i huvudet om jag säger att jag inte vill umgås med serber.
Men vafan jag skulle skämmas ihjäl..
Skulle konstant tänka på att hans farfar kanske dödade min.
Sen förstår jag inte vad dom har att vara stolta över, helt enkelt.
nu blev det ett långt inlägg men det är värt att läsa
Kommentarer
Trackback
